Debatt
🕝 1 minuter
"KRÖNIKA: Saknad och älskad"
"KRÖNIKA: Saknad och älskad"
Publicerad 8 oktober 2022 18:54
Uppdaterad 1 maj 2024 15:17
Detta är en argumenterande text. Åsikterna i artikeln är skribentens egna.
Detta är en kommenterande text. Analyserna och åsikterna i artikeln är skribentens egna.

Foto: Privat.

Där stod vi, över hundra personer på en begravning. En begravning som fick många att uppskatta sina nära.

Känslan var obeskrivlig, vi förlorade en kusin, en vän, kanske till och med en framtida fotboll spelare.

Man vet aldrig vad som händer imorgon, det finns många som mister en chans med just denna personen. Man måste förlåta oavsett vad, för i slutändan spelar inte materiella saker någon roll.

Jag ser många vuxna och ungdomar som är själva på en fredag. De vuxna kanske skrollar på Facebook. Ungdomarna kanske är ute med vänner eller spelar hela natten. Jag spelar också ibland hela natten med mina vänner. Men jag lärde mig att uppskatta min familj, det är synd att nått sånt här måste hända för att inse att livet är mer än bara Facebook eller data spel.

”Föräldrarna måste börja ta sitt ansvar”

Det är också många kriminella som dödar andra vilket är sorgligt för familjen. Men hur märker inte föräldrarna att det är något som inte stämmer när han kommer hem efter tolv på kvällen. Föräldrarna måste börja ta sitt ansvar för att det är oftast tonåringar som skjuter eller blir skjutna. Det är också synd om de oskyldiga som blir skjutna.

Kan du tänka dig att du tankar din bil efter klockan nio, sedan ser ett gäng tonåringar med vapen, och plötsligt blir du skjuten till döds.

Istället för att gå ut med dina vänner eller skrolla på Facebook en fredag kväll, köp snacks och sitt med din familj. Spendera med tid med din familj. Vi tar allting föregivet och när den dagen kommer, kommer du ångra allt du har gjort.

Ta till dig!

Till alla familjer som har förlorat någon angånnde detta beklagar jag sorgen och hoppas att allt blir bra igen. Just nu finns det poliser som åker runt 24/7 vilket är bra och det borde ha varit så innan detta hände.

Men nu är vi här och det enda vi kan göra är att uppskatta allt vi har.

Tony, 13 år.

Dela artikeln