REPLIK PÅ INSÄNDARE: "Arrogans och nonchalans från den styrande majoriteten"

Michael Andersson skriver om respekt, lyssnande och vikten av en stark opposition. Det är värden som de flesta kan ställa sig bakom. Men respekt innebär också att vara saklig och korrekt i sin beskrivning av verkligheten.

Metin Hawsho framställs som en ensam sanningssägare som ständigt motarbetas av majoriteten. Problemet är att bilden inte stämmer med verkligheten. Under den här mandatperioden har Metin Hawsho inte presenterat ett enda konkret förslag som majoriteten inte redan har genomfört, planerat eller arbetat med. Ofta handlar hans utspel om att kräva sådant som redan är beslutat eller pågående.

"Kommunfullmäktige är ingen plats för okritiska applåder."

Det är också märkligt att höra klagomål på debattklimatet från en politiker som återkommande avfärdar invändningar genom att anklaga sina meningsmotståndare för ”härskarteknik”. I stället för att bemöta argumenten i sak förklaras kritik som ett försök att tysta honom. Det är ett effektivt sätt att undvika sakdebatt, men det bidrar knappast till den respektfulla dialog som Michael Andersson efterlyser.

Kommunfullmäktige är ingen plats för okritiska applåder. Det är en plats där argument ska granskas, påståenden ifrågasättas och politiska förslag prövas mot verkligheten. Att någon får mothugg betyder inte att demokratin är hotad. Tvärtom är det själva kärnan i en levande demokrati.

Respekt handlar inte om att alltid få medhåll. Respekt handlar om att alla får komma till tals och att alla också måste tåla att bli bemötta, något Metin Hawsho och (bevisligen) Michael Andersson behöver öva på.

Liberal (men absolut inte Folkpartist)