"De äldre ska kunna känna sig trygga där de bor. De ska bli lyssnade på och bemötta med värdighet. De ska få den omsorg de behöver och ha möjlighet att behålla sin livskvalitet så långt det är möjligt.", skriver skribenten.

Jag har själv varit med om en situation på min arbetsplats där en konflikt mellan kollegor blev så allvarlig att chef, HR och fack behövde involveras. Jag har samtidigt fått stöd från mina chefer och upplevt att de har tagit situationen på allvar.

Men händelsen fick mig att börja tänka på en större fråga:

Vad händer när konflikter mellan personal påverkar arbetsmiljön – och hur kan det i längden påverka våra äldre?

Inom äldreomsorgen arbetar vi med människor som ofta är multisjuka, har demenssjukdomar eller andra omfattande behov av stöd. Många är helt beroende av att personalen runt dem kan samarbeta, kommunicera och skapa trygghet.

Därför räcker det inte att kunna de praktiska arbetsuppgifterna. Att arbeta inom äldreomsorgen kräver också respekt, empati, tålamod, lyhördhet, kommunikationsförmåga och förmåga att samarbeta.

När personal hamnar i konflikter kan det påverka hela arbetsgruppen. Hård kommunikation, höjda röster, missförstånd, social exkludering eller bristande respekt kan skapa stress och otrygghet. Det kan också göra det svårare för personalen att fokusera på det viktigaste: de äldre.

Därför behöver vi våga ställa frågan:
Hur påverkas de äldre när personalens relationer inte fungerar?

De äldre ska inte behöva bära konsekvenserna av konflikter mellan vuxna på arbetsplatsen.

"Den äldre möter inte bara en person som utför en arbetsuppgift"

En person med demenssjukdom kan vara särskilt känslig för oro, stress och förändringar i sin omgivning. Personalens bemötande, tonläge och sätt att kommunicera kan därför ha stor betydelse för den äldres trygghet och livskvalitet.

Den äldre möter inte bara en person som utför en arbetsuppgift. Den äldre möter en människa som genom sitt sätt att prata, lyssna och agera kan bidra till trygghet.

Därför behöver vi prata bredare om **kompetens inom äldreomsorgen**.

Vi behöver fråga:

- Kan personalen kommunicera tryggt och respektfullt med de äldre?
- Kan personalen bemöta personer med demens på ett lugnt och professionellt sätt?
- Kan personalen samarbeta även när man tycker olika?
- Kan personalen hantera konflikter utan att de eskalerar?
- Förstår personalen hur det egna beteendet påverkar både kollegor och äldre?
- Får ny personal tillräcklig introduktion i bemötande, kommunikation och värdegrund?

Språket är en del av omsorgen

En viktig del av kvaliteten inom äldreomsorgen är kommunikationen.

Att kunna svenska i vården handlar inte bara om att förstå arbetsinstruktioner. Det handlar också om att kunna prata med den äldre, lyssna, förstå behov, förklara och skapa trygghet.

För personer med demens kan kommunikationen vara särskilt viktig. Ett lugnt tonläge, enkla ord, tålamod och förmågan att lyssna kan göra stor skillnad.

Därför bör språk- och kommunikationsförmåga ses som en viktig del av omsorgskompetensen.

Det handlar inte om var någon är född eller vilket modersmål personen har. Det handlar om att alla som arbetar nära äldre ska kunna kommunicera på ett sätt som är tryggt och säkert för den äldre.

Vi behöver förebygga konflikter

Jag tror också att vi behöver bli bättre på att förebygga konflikter.

"Sådana signaler bör tas på allvar"

När en konflikt redan har blivit så allvarlig att chef, HR och fack behöver kopplas in har situationen ofta redan hunnit påverka flera människor.

Därför behöver vi inte bara fråga:

"Vad gör vi när konflikten har uppstått?"

Vi behöver också fråga:

"Vad kunde vi ha gjort tidigare för att förhindra att konflikten utvecklades?"

Tidiga signaler kan vara återkommande irritation, hård kommunikation, att någon känner sig utanför, missförstånd som inte reds ut eller att personal börjar undvika varandra.

Sådana signaler bör tas på allvar. I en verksamhet där människor arbetar nära varandra kan de påverka hela arbetsmiljön och i förlängningen även omsorgen.

Det behövs därför tydliga rutiner för hur konflikter ska hanteras och vem personalen kan vända sig till när samarbetet inte fungerar.

Rekrytering handlar om mer än utbildning

Vi behöver också tänka på hur vi rekryterar och introducerar personal.

Självklart är utbildning och yrkeskunskap viktigt. Men inom äldreomsorgen behöver vi också se till andra delar av kompetensen.

En person kan vara duktig på praktiska arbetsuppgifter men samtidigt behöva utveckla sin kommunikation, sitt bemötande eller sin förmåga att samarbeta.

Därför skulle jag vilja se större fokus på:

- bemötande och respekt
- kommunikation och språk
- demenskunskap
- etik och värdegrund
- konflikthantering
- samarbete
- empati och lyhördhet
- professionellt förhållningssätt

Detta bör inte bara tas upp vid rekrytering utan också under introduktion, handledning och uppföljning.

Tystnad kan också bli ett problem

Det finns ytterligare en viktig aspekt: tystnaden.

Ibland kan medarbetare se att något inte fungerar men välja att inte säga något. Det kan bero på rädsla för konflikter, oro för att själv hamna utanför eller en känsla av att det ändå inte kommer att förändras.

Men om ingen vågar prata om problemen blir det svårt att förbättra verksamheten.

Därför behöver arbetsplatser skapa en kultur där personal kan säga:

"Det här fungerar inte bra."

Att säga ifrån behöver inte betyda att man vill anklaga någon. Det kan handla om att vilja förbättra arbetsmiljön och omsorgen.

Vi behöver se helheten.

Jag tror inte att lösningen är att leta efter syndabockar. Vi behöver i stället se på verksamheten som helhet och fråga vad vi kan göra bättre.

Hur introducerar vi nya medarbetare? Hur följer vi upp arbetsmiljön? Hur fångar vi upp konflikter tidigt? Hur utbildar vi personal i demens och bemötande? Hur säkerställer vi att personalen kan kommunicera med de äldre på ett tryggt sätt?

Och hur skapar vi en arbetsmiljö där personal känner sig trygga att säga ifrån när något inte fungerar?

Det är frågor som vi behöver fortsätta att prata om.

För när personalen känner sig trygg, respekterad och lyssnad på skapas bättre förutsättningar för samarbete. Ett fungerande samarbete skapar i sin tur bättre förutsättningar för en trygg omsorg.

I slutändan handlar det om våra äldre

Vi som arbetar inom äldreomsorgen har ett stort ansvar.

De äldre ska kunna känna sig trygga där de bor. De ska bli lyssnade på och bemötta med värdighet. De ska få den omsorg de behöver och ha möjlighet att behålla sin livskvalitet så långt det är möjligt.

Därför måste vi komma ihåg varför vi är där.

Vi är där för människan.

Personalkonflikter får inte bli viktigare än den person som behöver vår hjälp.

Jag hoppas därför att ledningar inom äldreomsorgen fortsätter att utveckla arbetet med rekrytering, introduktion, språk, bemötande, demenskunskap, konflikthantering och samarbete.

Det handlar inte om att skapa en arbetsplats där alla alltid tycker lika. Det handlar om att skapa en arbetsplats där människor kan tycka olika och ändå behandla varandra med respekt och professionalism.

För i slutändan är det inte bara personalens arbetsmiljö som står på spel. Det handlar också om tryggheten, värdigheten och livskvaliteten för våra äldre.

En trygg personalgrupp skapar bättre förutsättningar för en trygg äldreomsorg.

Medarbetare inom äldreomsorgen