"Jämlikhet uppnås genom jämlika villkor och genom att ge människor samma möjligheter och förutsättningar, även i segregerade områden." skriver Kristdemokraternas ordförande, Robert Halef.

Regeringar beslutar om migrationen och bör därför också ta ansvar för integrationskostnaderna över tid. Det naturliga är att staten årligen avsätter miljarder i ekonomiskt stöd till kommuner som tagit ett större ansvar för migrationen. Integration kräver tid och resurser, och kommuner med en hög andel invånare födda i andra länder har ofta svagare ekonomiska förutsättningar att ge nya svenskar förutsättningar för utbildning, arbete och bostäder samt att upprätthålla en välfungerande skola, äldreomsorg och socialtjänst.

Återkommande kortsiktiga projektmedel är inte hållbara och löser inte de stora samhällsutmaningarna. Resultatet blir växande utanförskap, hög arbetslöshet och ökade sociala klyftor. Migration är ett nationellt ansvar och därför bör kommunerna få ett långsiktigt statligt stöd för integrationsarbetet.

"Utanförskap är ett politiskt misslyckande"

Kommuner som tagit ett stort ansvar för migrationen har alltför ofta lämnats åt sitt öde. De kommunala skatteintäkterna räcker inte för att bekämpa arbetslöshet, bidragsberoende och utanförskap. Riksdagen bör därför varje år budgetera öronmärkta miljarder till dessa kommuner. Tidsbegränsade satsningar räcker inte.

Kommunerna behöver resurser till förskola, skola, socialtjänst, äldreomsorg, barnomsorg, upprustning av bostadsområden och jobbskapande insatser. Det är nödvändigt för att bryta den socioekonomiska misär som också bidragit till hög kriminalitet i vissa områden. Utanförskap är ett politiskt misslyckande där sociala klyftor, polarisering och exkludering växer. De flesta människor vill kunna försörja sig själva och bidra till samhällsutvecklingen.

Självklart ska krav ställas på att lära sig svenska, utbilda sig eller arbeta och bli självförsörjande. Men vägen dit kräver flera års målmedvetna insatser från det offentliga. Hopplöshet, utanförskap, exkludering och otrygghet har bidragit till minskat förtroende för både politiken och samhället.

Hopplöshet, utanförskap och otrygghet bidrar till stigmatisering.

"Samma möjligheter och förutsättningar, även i segregerade områden"

Att många invånare, även personer som är födda och uppväxta i Sverige, avstår från att rösta på grund av hopplöshet och brist på framtidstro i segregerade områden är ett stort demokratiskt misslyckande.

För att minska de socioekonomiska klyftorna måste staten ta ett större ansvar för migrationens kostnader. Jämlikhet uppnås genom jämlika villkor och genom att ge människor samma möjligheter och förutsättningar, även i segregerade områden. 

Kommuner med stor segregation och omfattande utanförskap bör därför få återkommande riktade statliga medel. Jag ser det som en investering i människor och det handlar om solidaritet och omtanke.

Robert Halef (KD) 
Ordförande