"Att förstatliga sjukvården kommer inte automatiskt att lösa vårdköerna eller personalbristen. Därför måste en reform genomföras med försiktighet.", skriver debattören Jakob N.

Svensk sjukvård är i grunden stark. Vi har skicklig personal, hög medicinsk kompetens och fantastiska möjligheter att behandla människor. Ändå är det något som inte fungerar när patientens bostadsort kan påverka vilken vård man får och hur länge man behöver vänta.

I dag är sjukvården i huvudsak ett regionalt ansvar. Sverige har 21 regioner som på olika sätt organiserar och prioriterar vården. Det har skapat ett system där förutsättningarna kan skilja sig åt beroende på var i landet man bor.

Jag anser att det är dags att staten tar över huvudansvaret för sjukvården.

Det handlar inte om att all vård måste styras från ett kontor i Stockholm. Det handlar om att staten ska ta ett tydligare ansvar för att sjukvården fungerar likvärdigt i hela Sverige.

Samma behov – samma rätt till vård

Om två personer har samma sjukdom och samma behov av behandling borde de kunna förvänta sig samma grundläggande tillgång till vård, oavsett om de bor i Stockholm, Göteborg, Norrbotten eller Skåne.

Så ser det inte alltid ut i dag.

När ansvaret är uppdelat mellan 21 regioner blir det också naturligt att vården utvecklas olika. Olika ekonomiska förutsättningar, prioriteringar och arbetssätt kan påverka patienterna.

Det borde inte vara postnumret som avgör hur snabbt du får hjälp.

Ett tydligare ansvar.

En annan fördel med ett statligt huvudansvar är att det blir tydligare vem som faktiskt bär ansvaret för sjukvården.

"Staten skulle kunna sätta tydligare nationella krav"

När vården fungerar dåligt ska patienten kunna veta vem som är ansvarig för att lösa problemen. Staten skulle kunna sätta tydligare nationella krav på exempelvis vårdköer, patientsäkerhet, bemanning och tillgänglighet.

Sjukvården är dessutom en av våra största gemensamma samhällsuppgifter. Då är det rimligt att staten också har verktygen och det övergripande ansvaret för att den fungerar.

Det handlar också om personalen

Sjukvårdens största tillgång är personalen. Läkare, sjuksköterskor, undersköterskor och annan vårdpersonal ska kunna fokusera på sitt viktigaste uppdrag: patienterna.

Ett mer nationellt system skulle kunna göra det enklare att planera utbildningar, kompetensförsörjning och bemanning utifrån hela Sveriges behov.

Vi behöver inte 21 olika lösningar på samma nationella problem.

Men ett förstatligande är ingen mirakelkur

"Vi får inte glömma varför sjukvården finns"

Att förstatliga sjukvården kommer inte automatiskt att lösa vårdköerna eller personalbristen. En dåligt organiserad statlig sjukvård kan också skapa problem. Därför måste en reform genomföras med försiktighet. Vården måste fortsatt finnas nära människorna och lokala behov måste kunna påverka hur verksamheten bedrivs.

Men det är fullt möjligt att kombinera ett nationellt ansvar med lokal vård.

Staten kan ta huvudansvaret för finansiering, kvalitet, kompetensförsörjning och jämlikhet, medan sjukhus och vårdcentraler fortsatt kan arbeta nära patienterna.

Patienten måste komma först

Vi har under lång tid diskuterat regionernas organisation, ekonomi och ansvar. Men mitt i den diskussionen får vi inte glömma varför sjukvården finns.

Den finns för människan som behöver hjälp.

När du får cancer, när ditt barn blir sjukt eller när du själv behöver en operation ska det viktigaste inte vara var du bor.Du ska få den vård du behöver – när du behöver den. Därför bör Sverige ta steget mot ett statligt huvudansvar för sjukvården.

Inte för att staten alltid vet bäst.

Utan för att allas rätt till en jämlik och fungerande sjukvård är för viktig för att bero på vilken region man råkar bo i.

Sjukvård ska vara en nationell trygghet – inte 21 olika system.

Jakob N