"Här finns det i princip inga riktiga caféer – endast parkeringsplatser och matställen – vilket är beklagligt.", skriver krönikören Rolan Jusupov.

Nykvarn är verkligen en gåta. En centralt belägen och stabil kommun. Men att komma dit är som att hamna i ett reservat för ordning och reda. Noll överraskningar, noll spontanitet.

Jag tog bilen till centrum häromdagen. Solen sken generöst när jag tände en cigarett utanför ICA. Precis som i Gnesta började folk såklart stirra rakt in i ens själ. Kanske för att jag var den enda som satt där och rökte obekymrat. Eller den enda som bara stod utan att göra någonting. För snygg och proper för att vara en klassisk skummis, men lite för onormal för att vara normal.

Lika snabbt som folk lämnade sina bilar för att handla på ICA – som för övrigt är den omotiverat dyraste jag någonsin sett – lika snabbt flydde de platsen för att åka därifrån. Här går allt enligt plan. Allt är så städat och förutsägbart att man får lust att stanna förbipasserande och fråga om Nykvarn kanske borde bli en del av Södertälje igen. Men det skulle jag såklart inte göra. Inte vill man bidra till ökade fall av hjärtattacker inte.

Nykvarn skulle behöva släppa loss lite och erbjuda mer liv och rörelse.

Det finns ett bibliotek, en av kommunens viktiga mötesplatser, med ett utmärkt utbud av skönlitteratur och lyrik att förgylla de ömsom soliga, ömsom molniga juliveckorna med. Dessvärre var det stendött därinne. Inte ens bibliotekarierna verkade vara på plats. Möjligen var de i väg för att köpa en cappuccino på något av kaféerna i närheten? Nejdå. Här finns det i princip inga riktiga caféer – endast parkeringsplatser och matställen – vilket är beklagligt.

Nykvarn skulle behöva släppa loss lite och erbjuda mer liv och rörelse. Ett exempel är att sätta ut fontän, träd och fler bänkar i centrum. Bänkar kan verka obetydliga men påverkar om en plats bara är något man passerar eller där man faktiskt stannar. En plats utan sittplatser signalerar omedvetet: ”här gör du ditt ärende och går vidare.” En plats med sittplatser bjuder däremot in att stanna och kräver dessutom inte att man köper något.

Jag fattar att tanken med Nykvarn inte är att det ska vara som i Brooklyn eller Södermalm. Jag fattar också att man en gång valde att separeras från Södertälje för att bli något eget och slippa Södertäljes händelserikedom, där huvudgatorna ena dagen är dubbelriktade, andra dagen enkelriktade, tredje dagen återigen dubbelriktade och fjärde dagen domineras av en evigt surrande helikopter i luften.

"Kanske en uteservering, kanske en mindre krog"

I Nykvarn handlar det i stället om närheten till Stockholm och Moderaternas nya favoritgrupp: småbarnsfamiljerna. Någon jobbar som lärare, någon annan som montör. En blandning av lägre och övre medelklass som redan gjort mycket, sett en del och helst vill ha sin egen lilla värld med trevliga grannar och välskötta gräsmattor. Jag köper det givetvis.

Men Nykvarn omfattar så många fler. Bland de drygt fjorton tusen invånarna finns många barnlösa singlar och pensionärer som vill se fler, levande möjligheter. Kanske en uteservering, kanske en mindre krog. Dessutom kommer en hel del människor till Nykvarn på besök. Men personligen skulle jag aldrig spendera en weekendresa där. Det skulle i så fall vara i Trosa eller Mariefred, en kvart med bil från Nykvarn, där utbudet av saker är betydligt större och bättre. Mer behöver väl egentligen inte sägas.

Rolan Jusupov