Uppdaterad 17 augusti 2026 16:30
"Höstterminen startar och landets skolor blir nu mobilfria. Det är ett fantastiskt steg för studiero och gemenskap på skolgården. Men vad händer när skoldagen är slut?", skriver en Södertäljebo med barn i grundskolan.
Utanför skolan ser jag en annan verklighet. Barn, ända ner i första klass, tar fram sin smartphone och försvinner snabbt in i skärmen på väg hem. Som förälder ställer jag mig frågan: Vad gör det med våra barns utveckling?
Under lågstadiet byggs grunden för barnens kognitiva förmågor, koncentration och förmåga att bygga relationer och hantera känslor. Forskning från Lunds universitet visar att mobilskrollande försämrar ungas koncentrationsförmåga och sömn. De ständiga avbrotten stjäl tid från den eftertänksamhet och det dagdrömmande som en växande hjärna behöver. Rapporter från Generation Pep och Folkhälsomyndigheten bekräftar samma sak: oro, ångest och skärmtid hänger ihop.
Därtill finns alltid risker med nätmobbning och skadligt innehåll. Polisen varnar dessutom för hur gängkriminella aktivt söker kontakt med allt yngre barn via sociala medier, en verklighet som finns i vår egen kommun. Vi får aldrig invagga oss i den falska tryggheten att “det drabbar inte mitt barn”. Rekrytering och grooming bygger helt på att nå barnen i det dolda, och med en smartphone i fickan, är nåbara dygnet runt.
"Ändå står vi föräldrar ofta där och känner oss tvingade att ge vika"
Vi behöver heller inte välja mellan att kunna nå våra barn när de är hemifrån eller att ge dem en helt öppen internetuppkopplad smartphone. Vill man kunna nå sitt barn efter skolan? Då finns alternativ, som en mobilklocka eller en enkel knappelefon, verktyg som gör att man kan ringa varandra, utan internet, spel och algoritmer.
Det säger en hel del när till och med grundarna och toppcheferna bakom Snapchat och Facebook själva går ut i intervjuer och berättar att de inte låter sina egna barn använda smartphones eller sociala medier. Ändå står vi föräldrar ofta där och känner oss tvingade att ge vika.
Det krävs mod att säga nej när strömmen drar åt ett håll. Men vi måste orka! Vi behöver inte ha bråttom att ge barnen hela världen i fickan. Låt oss föräldrar prata med varandra i klasserna, kroka arm och våga vänta med smartphone tills barnen är i sena tonåren. Vi gör det inte för att vara elaka och tråkiga, utan för att ge våra barn en trygg, rörlig och närvarande barndom.
Södertäljebo och mamma till 7 åring







