Uppdaterad 2 maj 2024 11:27
Arkivbild
Covid-19 lamslog hela världen med sin mutation och spridning. Gjorde människor sjuka, ärrade med postcovid och lämnade familjer i sorg efter tusentals människors liv som släcktes av den vidriga sjukdomen. Än idag har viruset satt sina spår. Människor tvingades vaccineras mot det, men det innebar inte att en spridning inte fortgick. Tror inte någon undgått situationen, historien eller konspirationsteorierna kring covid-19 pandemin.
Folkhälsomyndigheten drog tillbaka sina rekommendationer och restriktioner vad gäller att hålla sig hemma, isolerad om man hade minsta förkylningssymptom, om någon i familjen var smittad eller om man varit på en tillställning som lett till en smittospridning. Vi gick i samma veva från att smittospåra och agera agenter, till att leva loppan med hosta och snytningar på offentliga platser. Få testar sig idag och nu har en ny våg konstaterats. Den fjärde vågen är igång för fulla muggar.
Det är otroligt hur snabbt människan återgick från isolation till att inte bry sig längre. Medmänskligheten och att bry sig om sina medmänniskor försvann när FHM återgick till stabilt läge. Nyligen gick Södertälje sjukhus ut med att de går i stabläge, tider för operationer skjuts fram och har nått inhumana väntetider. Människor som väntat på att få opereras får vänta i en evig väntan. Hur länge ska vi drabbas av denna pandemi?
Södertälje sjukhus gick i december i stabläge.
Visst, jag vet att den inte klassas som det idag. Inte längre. Men när effekterna fortsätter att slå ut och skada, så kan man inget annat än att tro det. Människor som redan lider, får lida ännu mer. Sjukvården har belastats, sjukvårdspersonal lider, och går på knäna. Hör man något om det? Nej, och varför inte är min undran. Varför pratar man så lite om situationen inom vården.
Trots vaccinationshetsen insjuknar människor allvarligt, enligt folkmun så insjuknar vaccinerade ännu svårare än ovaccinerade. Hetsen uppstod trots att man inte ens visste vilka effekter vaccinet gav. Idag kan vi se lite mer av dess effekter eller av dess saknad av effekter. Trist.
Hur länge ska vi låta vår viktigaste samhällstjänst att gå på knäna, att slita ut sig, bli utbrända och gå från att studera i tiotals år för att läka människor, till att inte vilja se en patient pga. pressen som är inom vården idag. Vi är beroende av våra läkare, sjuksköterskor, undersköterskor, vårdare, alla poster inom vården för att ha en livsvärdig framtid, men ändå sopas deras situation under mattan. Är det politiskt eller ett systemfel? Handlar det om resurser?
Jag har inga svar, mer än att detta är orimligt att låta denna ”pandemi” få fortgå. Pandemin som skadar våra sjuka människor, våra älskade sjukvårdspersonal som går på knäna och sjukhus som behöver gå i stabläge för att överleva. Inte okej!