Uppdaterad 18 april 2024 16:46
Realistpartiets gruppledare, Joakim Granberg
Foto: Shamash Oyal
Realistpartiet, som en gång startade som en samlingsplats för engagerade restauranganställda och småföretagare i hjärtat av Södertälje, firar nu tio år av politisk verksamhet.
Det var för exakt tio år sedan som partiet grundades. Med restauranganställda och lokala småföretagare som startade kärnan, har partiet långsamt växt och förankrat sig i stadsdelarna runt omkring och fick över 4 procent av rösterna i det senaste valet.
Vad var det som fick er att starta partiet för tio år sedan?
– Jag var sugen redan 2010, men då hade jag inte satt mig i hur det funkar kring lagar och regler och allt vad det innebär. Jag brukar säga lite skämtsamt så här, jag ville engagera mig i Södertälje, men jag var ju för gammal för ett ungdomsförbund i de andra partierna och jag var ju för ung för senior. Om jag hade gått med i Sossarna eller Moderaterna för tio år sedan, ja då kanske jag hade haft något uppdrag idag, men jag hade högre ambitioner. Jag ville förändra och då kände jag att det kan jag bara göra genom att starta ett eget parti.
Vilka utmaningar har partiet stött på under sin tillväxt?
– De största utmaningarna har nog egentligen varit acceptansen från de andra partierna. Vi har känt oss mobbade, utstötta, hånade. Man har skrattat åt oss, man har sett ner på oss, man har faktiskt rent ut sagt behandlat oss illa. Förra valet när vi fick två mandat hade vi nära 1 700 väljare och då gick man in och ändrade reglerna. Tidigare så hade ju pensionärspartiet två mandat, de hade kontor i stadshuset, de fick alla privilegier som de andra partierna har. Men när Relistpartiet nådde två mandat, då gick man in och ändrade reglementet så RP var enda partiet som inte fick kontor eller arbetsplats i stadshuset.
(Annonslänk)
– Dessutom så hittar man på en egen lönetabell för mig som halverade min lön och så vidare. Och nu har vi nått tre mandat och då har vi lika mycket som Liberalerna, Miljöpartiet och Centerpartiet. Och då går det inte att hitta på en regel som heter att bara Jocke Granberg inte får kontor. Nu har vi fått det här som de andra har, och det känns ju bra.
Men sedan har vi såklart Södertäljeborna också. Jag förstår att folk var skeptiska 2014. Vad är det här för något? Något lokalt parti, restauranganställda, pubfolk, men det där har vi vuxit ifrån. Vi tar det här på fullt allvar och nu är vi redo att sitta med och styra Södertälje och det är målet i nästa val.
Vilken politisk fråga prioriterar ni högst just nu och varför?
– Den där är jättesvår. Vi har ju fokuserat på bostadspolitiken, att vi ville bygga bostäder som Södertäljeborna har råd att hyra, men idag så känner jag att det har gått över mer till fokus på ungdomars trygghet, Södertäljebornas trygghet, ungdomarnas framtid. Där har vår prioritet landat idag, men vi fokuserar inte på en fråga, men om jag får välja en så är det i fokus att skapa tryggare stadsdelar, framför allt för ungdomarna. Sedan vill vi öka bidragen till föreningarna som har ungdomsverksamheter, inte dra in eller spara in. Nattvandring, läxhjälp, allt det här. Det kan inte bara vara ideellt. Folk behöver liksom hjälp av kommunen också.
Apropå Södertäljes ungdomar. I Hovsjö har ungdomarna väntat på en ny fritidsgård väldigt länge, och kommunen har sagt att den kommer att byggas. Har ni diskuterat något kring det?
– Det har varit snack om det där jättelänge. Jag är inte inne i Kultur och fritidsnämnden, men de har lagt det på is. Man blir så förbannad för jag sitter med och ser lokalbehovsplanen. Det är Telge Bostäder och Telge Fastigheter som ser över alla sina lokaler och hur de ska kunna tjäna så mycket pengar som möjligt på dem, men ekonomi har skötts så fruktansvärt dåligt. Man har sålt lägenheter billigare till bekanta uppe i Hovsjö. Man har renoverat gjuteriet för 60-70 miljoner och nu har vi en hyra på 400 000 kronor som dras från Kultur- och Fritidsnämnden och ingen använder lokalen. Alltså man har misskött Telge Bostäder och Telge Fastigheter under så många år. Exemplevis Fornhöjdsskandalen – 200 miljoner i sjön, men nu jagar de livet ur någon liten förening. Eller till exempel den här föreningen ute i Enhörna som har en mötesplats som tvingats stänga och har en hyra på 6 000 kronor. Kunde inte Kultur- och Fritidsnämnden, eller kommunen, sponsra detta? Istället betalar man 400 000 kronor i månaden för ett tomt gjuteri. Prioriteringarna är fel. Ungdomarna behöver sina mötesplatser.
Vilka långsiktiga mål har ni för de kommande åren?
– Närmast nu är att få in mer engagerade människor i partiet och att gå stenhårt ”all in” i valet 2026. Att skapa vetskap bland folket här i Södertälje om att det faktiskt går att rösta på oss oavsett vad de röstar på i riksdag och region.
Joakim Granberg under Realistpartiets valvak 2022.
Foto: Shamash Oyal
– Målet är såklart att sitta med och styra Södertälje och vi vill ha ett maktskifte på riktigt. Samma människor har styrt för länge. Jag menar, i diktaturer då ändrar man grundlagen för att få sitta fler än två mandatperioder. Det finns en anledning till varför en president ofta sitter två mandatperioder. För att all vetenskap visar på att makt korrumperar. Det är bra att folk byts ut emellanåt och nu har Socialdemokraterna styrt sedan 1912, om man bortser ifrån tre år 1988-91. Man kanske inte har onda ansikter, men organisationen fungerar inte till slut för du får småpåvar som sitter på sina stolar. ”Jag sköter mitt, du sköter ditt, vi lägger oss inte i.” Det är då du får situationer när folk kan sälja kommunens bilar till kompisar för 8000 spänn.
– Målet är en förändring. Så länge S är kvar längst fram och styr, då sitter alla de här småpovarna kvar och då blir det ingen förändring. Det slösas tio miljoner hit eller dit, men det rycks på axlarna. Vi vill ändra på beteendet och då är det att komma in i makten med nytt och fräscht folk och rensa ut alla som sitter på sina betongarslen och slösar bort skattepengar. Jag blir förbannad när jag ser hur illa det sköts på många avdelningar.
Hur skulle du summera era tio år?
– Det har varit en spännande resa. Det har varit motgångar, framgångar, sorg, glädje och ibland har jag varit förbannad, ibland har jag varit så sorgsen att jag nästan har gråtit. Frustration, i synnerhet det här med mobbningen i stadshus och att man känner sig utanför. Sedan har det varit glädjeämnena, valvakan sist till exempel. Men det har också varit en resa för mig som person. Jag har vuxit, jag har fått erfarenheter som jag inte hade fått om jag hade gett mig in i politiken.
– Det är inte så att vi har gått till val på att vi ska försämra för Södertäljeborna. Jag tycker om att skapa förändringar till det bättre. Det är det som är målet.