Efter att ha varit med och spelat upp SSK i HockeyAllsvenskan säsongen 2015/2016 fortsatte Calle “Bratten” Brattenberger som målvaktstränare i SSK. I en längre intervju berättar han om sin resa så här långt och blickar framåt.

– Det har funnits andra alternativ för mig men det har inte funnits någon anledning för mig att byta, säger “Bratten” till Telgenytt.

”Jag är jätteglad över att vi får in Calle i vårt lag och vi välkomnar därmed en reaktionssnabb och spelförstående målvakt som blir en bra kollega och konkurrent till Sahlin.”

Så lät det i ett pressmeddelande från Mats Waltin, dåvarande huvudtränare i SSK, när Calle Brattenberger presenterades som ny målvakt den 4 augusti 2015.

Calle Brattenberger kom till en skakad förening som precis hade stått för ett stort fiasko. SSK hade åkt ut landets näst högsta serie och spel i HockeyEttan väntade, efter en misslyckad satsning att ta sig upp till SHL. När Telgenytt träffar “Bratten” i Scaniarinkens katakomber så är besvikelsen efter degraderingen något av det första han minns.

– Det var en ära att komma till SSK, i mina ögon har SSK alltid varit en stor förening. Så först när jag fick frågan att komma hit så trodde jag inte att det var sant. Sen när jag kom var det en skakad tid. Det var mycket påtryckningar utifrån.

– Första dagarna jag var här och vi hade fysträning stod det folk och skrek på oss. Vi stod och tränade som att det var vårat fel och jag kommer ihåg det så väl. Det var mina första dagar här och jag insåg: “Åh shit, här är besvikelsen stor.”

Calle Brattenberger insåg att det fanns en spricka mellan föreningen och dess supportrar. Det fick honom att inse att det fanns ett jobb att göra utanför planen om SSK ville skörda framgångar igen.

– Då tänkte jag att det är viktigt att vi sluter samman allihop, vi är där vi är idag och vi måste göra det här tillsammans. För när jag kom så var spelare, laget och föreningen en del och sedan var det supportrarna. 

– Det var ingen enad förening, det var det första jag lade märke till när jag kom hit. Jag tyckte det var viktigt att jobba tillsammans som en förening, alla ska vara inkluderade. I lyckade föreningar är alla involverade och alla tillhör familjen.

Enligt “Bratten” var det inte bara han som kände en stolthet av att få komma till Södertälje. För spelare i HockeyEttan var det en fin möjlighet att få representera en klubb som SSK. Det kan ha varit en faktor i att staden lyckades kraftsamla den säsongen. Något han medger har blivit sämre sedan återkomsten till HockeyAllsvenskan, samtidigt som han nämner att det börjat gå åt rätt håll på senare tid och väljer att berömma sportchefen Emil Georgsson för det.

– Spelare har kommit hit för pengar. De har kommit hit och inte brytt sig så mycket om hur det har gått och så har det varit i många föreningar, inte bara i Södertälje. Det har dock blivit bättre. Den senaste tiden har Emil varit tydlig med att du ska komma hit med en stolthet. För med Emil Georgsson i spetsen är det inga bamselöner du får (skratt).

– Han har varit ganska tydlig med att du ska komma hit med ett hjärta och vilja komma till Södertälje och spela hockey, inte bara ta ut din lön. Så det känns som vi är på rätt väg och med den nya tränarstaben tror jag att det blir ännu bättre.

Den stoltheten menar även “Bratten” att han själv kan relatera till.

– Du ska komma hit och visa hjärta, du ska vilja vara i Södertälje. Jag har en enorm stolthet av att vara här. Det har funnits andra alternativ för mig men det har inte funnits någon anledning för mig att byta.

– Jag vill vara här och jag vill göra den här resan att gå upp med Södertälje om det så är det sista jag gör i mitt liv.

Säsongen 2015/2016 blev Calle Brattenbergers sista som målvakt. Skador under säsongen fick honom att inse att det var slutet på spelarkarriären. Det var allt från en stressfraktur i symfysen, inflammation i hela bålsystemet till att en höft gick sönder.

– Jag gick från att vara ganska skadefri till att vara som ett trasigt korthus. 

I en bäst av tre serie mot Piteå där “Bratten” stod i en förlängningsvinst i match två och höll nollan i match tre, insåg han att det inte skulle bli mycket mer spel den säsongen.

– Då kände jag att det här är det sista jag gör. Då hade jag så ont i hela kroppen att jag knappt kunde gå upp på morgonen.

Efter matchserien mot Piteå slog SSK ut Kristianstad och kvalificerade sig för kvalserien till HockeyAllsvenskan, som laget sedan vann. SSK var återigen i landets näst högsta serie.

– Det var skönt när vi vann och gick upp, det var det bästa som kunde hända, kan jag säga.

Calle Brattenberger hade ett optionsår för en fortsättning i SSK. Efter en dialog med Mats Pernhem, dåvarande klubbdirektör, kom de överens om en fortsättning som målvaktstränare. Ett spår han redan varit inne på då han arbetat på “Lundqvist goalie camp” under somrarna i tolv års tid.

– Jag var inslagen på den biten och så erbjöd Södertälje mig att vara kvar och utbilda mig. Då valde jag att hoppa på det tåget, att få vara kvar i Södertälje var en stor ära.

Hans nya jobb innehöll dock en utmaning från start. Alexander Sahlin fortsatte i SSK kommande säsong som målvakt. För “Bratten” var det en omställning att gå från att bilda målvaktspar med sin tidigare lagkamrat, till att träna honom.

– Man utvecklas och lär sig på sitt jobb och jag kom direkt från en spelarkarriär. Jag och Sahlin var vänner, nu skulle jag vara hans tränare. Det var svårt i början att hitta en distans. Det var något jag fick lära mig med tiden, hur mycket kan jag säga till om?

– Ibland kanske jag hade velat säga till Sahlin: “Vet du, du måste fan lägga ned mer ‘grit’ i det här.” Han skrev ett treårskontrakt och var en duktig målvakt. Med facit i hand hade jag varit lite tuffare med honom. Då var det kanske lite för mycket kompisrelation och jag vågade inte riktigt sätta den här spärren.

Alexander Sahlin inledde starkt i HockeyAllsvenskan och var en stor anledning till att SSK höll sig kvar som nykomling men sedan stagnerade utvecklingen.

– Jag gillade Sahlin. Han hade bra förutsättningar men han hade behövt chippa in lite mer. Då hade han kunnat fortsätta på en högre nivå och fortsatt stegra. Han blev lite bekväm i hela situationen. Södertälje var lite mysigt, lite skönt typ. Jag tror det blev hans akilleshäl. 

– Utan att prata skit om Sahlin, för det är inte det jag gör, utan det är en fantastisk kille och en fantastisk målvakt. Idag hade jag kört lite annorlunda och försökt få en annan utveckling, det är min lärdom i det hela.

Som målvaktstränare ansvarar du enbart för två spelare i ett lag, jämfört med de dryga 20 utespelare som övriga tränare har under sina vingar. En skillnad Calle Brattenberger märker av.

– Vi är ju ett team i teamet. Vi är ganska tajta och pratar mycket. Det är ingen myt alltså, målvakter… Det är yttre faktorer överallt. Alla har en åsikt om målvakter, alla kan något om målvakter, alla berättar hur dåliga målvakterna är. Går föreningen inte bra så är det målvakterna. Oftast är det så. 

– Att jobba med målvakter är mycket att finnas till hands på ett mentalt sätt, att vara en bra stöttepelare och backa upp dem i alla väder och vind. Det är ett annorlunda jobb.

“Bratten” menar även att själva träningen i sig blir mycket mer individbaserad.

– Vi är skapta på olika sätt med anatomi och allt. När jag går ut på träning kan jag inte träna på samma sätt med båda målvakterna. Grund, absolut. Skridskoteknik exempelvis kan vi träna på tillsammans. Men sen är alla målvakter olika och där ska vi finslipa. 

– Samtidigt har jag de här 30 minuterna och då ska jag fördela det så att båda ska få sitt och feedbacka båda, det är ett pussel.

Känner du att du har blivit bättre på det?

– Definitivt. Jag är nyfiken. Jag går på målvaktstränar-konvent och snappar upp något nytt, efter varje år lär jag mig något och tänker: “Hur fan tänkte jag här? Hur har jag kunnat träna på det sättet? Varför har jag aldrig gjort så tidigare?” 

– Jag lär mig något varje år och det gör jag tack vare att jag bollar med grabbarna, att jag aldrig låser mig och tänker “one way or the highway". Utan jag försöker vara väldigt öppen och låter killarna ha sina åsikter. 

“Bratten” minns tillbaka på säsongen 2023/2024, då tog han upp bägge sina målvakter på läktaren efter en förlust mot Västervik för att ställa hårdare krav på Tomas Sholl och Claes Endre.

– Jag ska vara hård men samtidigt ett mjukt bollplank. Jag måste kunna sätta krav på mina målvakter. Då sade jag: “Vi förlorar matcher, vi släpper in tre-fyra mål. Jag har gått igenom varenda mål om och om igen. Jag kan inte lasta er men däremot kan jag sätta krav på att ni ska ta de här extra puckarna, för att ni ska bli vinnande målvakter och vi ska bli ett vinnande lag.”

– Har du tre frilägen mot dig kanske du behöver rädda två. Du måste ligga ett steg över hela tiden och hur ska vi komma dit, vad gör vi? Jag ställde den frågan även till mig själv, hur ska vi hitta det här? 

Där fick Calle Brattenberger en form av självinsikt. Han tog en titt på sina träningsrutiner. Det var övningar med inrutade mönster där målvakterna visste exakt vad som skulle hända och hur de skulle rädda. Då insåg han att något behöver ändras.

– Då kom jag på: “Vänta, hur ofta händer det här på en match?” Det här är en jättebra träning för att skapa en bra grund, hitta bra teknik, start och stopp och såna saker. Men hur matchlikt är det här?

– Då kände jag att jag inte kan hacka på dem. Jag kommer göra det för att jag vill att de ska bli bättre målvakter men jag måste ge dem chansen och förutsättningarna för det.

Det blev dags att pröva något nytt i träningen. Målvakterna skulle sätta sig ned, en passning och ett skott skulle komma och det enda som spelade roll var en sak: Rädda pucken.

– Jag skiter fan i hur du gör det, det finns ingen teknik, “play the game”. Det enda jag kommer räkna är det som räknas på matcherna, att du tar pucken. Inte att du har världens bästa teknik eller att du faller in perfekt, skit i det. 

“Bratten” försökte även vänja målvakterna med andelen frilägen och målchanser i slottet som han ansåg att SSK släppte till. 

– Då fick de sitta med ryggen emot och så kunde jag bara släppa ner en puck och så fick de hitta vilken av grabbarna som hade den och då var det ett friläge på nära håll, såna saker fick vi hålla på och träna med.

– Då lärde jag mig att vara lite hårdare och sätta krav men samtidigt fånga upp min grabbar. Så att de inte känner: “Fan nu kommer den där bödeln, gnällgubben.”

Calle Brattenberger minns tillbaka på lärdomarna han dragit under sina år som målvaktstränare och en han kommer att tänka på är Nikita Tolopilo. Den belarusiska målvakten som spelade i SSK säsongen 2021/2022 samt säsongen 2022/2023, som i dag spelar i Nordamerika och försöker slå sig in i NHL-laget Vancouver Canucks. Resan dit har dock inte varit spikrak.

– “Tolle” kom ut första året och jag trodde inte att det var sant… Jag tänkte bara, vad fan gör vi nu? Jag backar mina målvakter till 110% och i Tolopilo fanns det verktyg. Han behövde bara hitta en “grit” och chippa in på att göra det han ska göra.

“Bratten” minns en av de första träningarna med Nikita Tolopilo, då stod han längs sargen med Jörgen Bemström, klubbens dåvarande huvudtränare tillsammans med Dennis Bozics.

– Då säger Bemström: “Fan, han tar inte en puck.” Och då kommer jag ihåg att jag säger: “Jo för fan, det där är bara barnsligt head coach-snack.” Sen på träningen direkt så gick ett dragskott från blå rakt in i mål och jag tänkte bara… åh herregud. 

– Jag kommer ihåg blicken jag fick utav Bemström och tänkte bara: “Åh fy fan, det här kommer inte att bli roligt.”

Calle Brattenberger tog då Nikita Tolopilo åt sidan och började om från noll. Allt från träningsrutiner, till sömn och kost fick de gå igenom. Istället för att rulla "foamroller" innan träning så skulle han vara i gymmet och “Bratten” fick ta emot bildbevis varje morgon på att han åt frukost.

– Jag började köra stenhårt med honom och samtidigt behövde jag vara en mjuk vän med “Tolle” så han kände mitt stöd. När vi var klara på isen kunde han ligga kvar i 20 minuter för att han inte kunde röra på sig och då fick jag ge honom ett leende, en klapp på axeln och visa att jag stöttade och trodde på honom. Annars hade jag tappat honom. 

– I den här baletten så var det väldigt mycket att jag åkte fram vid varje avblåsning och sade saker som: “Fan Tolle, nu släpper du på stöten igen, nu gör det här.” Jag åkte hela tiden fram och berättade vilka fel han gjorde. Sen efter ett tag började jag tänka själv att jag känner mig som en jävla gnällgubbe.

Resan med Nikita Tolopilo gav Calle Brattenberger en tankeställare kring hur han delar ut feedback till sina målvakter.

– Tänk om jag kommer hem till dig varje kväll och säger: “Nä men för fan, nu har du skrivit två punkter här.” Du har gjort världens bästa artikel men det enda jag sitter och läser efter är om du har gjort ett stavfel. Jag satt och letade fel. Jag kom på att det här inte kommer att bygga honom någonstans.

– Då började jag ge honom tre positiva saker och sen en negativ sak. Där lärde jag mig det och så fick han sin feedback. Sen med Tomas Sholl var det på ett sätt, med Claes Endre ett annat. Det är väldigt individuellt.

Hur en målvaktstränare ska dela ut feedback kan vara klurigt. Behöver en målvakt som tror för gott om sig själv tas ned på jorden? Blir en målvakt som har en tung period knäckt om den enbart får veta alla fel den gör?

Där har Calle Brattenberger ett system där han betygsätter alla skott som målvakten får emot sig. Först under matchen och sedan gör han det igen efteråt.

– Låt oss säga att vi förlorar med 4-1, de har 28 skott. Du är skitbesviken och räddningsprocenten är bedrövlig och så visar det sig att de har fem kvalificerade målchanser som du räddar. Då ser vi att du gjort en bra match ändå. Här gav du oss chansen att vinna. Sen att de får in ett PP-mål här och att en retur går in där. Fuck, det kan vi inte göra så mycket åt.

– Då kan vi fånga upp det och så plockar vi med det positiva, det får vi göra hela tiden. Är något upprepande dåligt, ja, då noterar vi det och tränar på det. Så vi lyfter mycket av det positiva. 

Systemet kan dock “Bratten” även använda för det motsatta. Han tar som exempel en 4-1 vinst, målvakten har räddat 30 av 31 skott men målet var en tavla och flera returer är billiga.

– Då får jag gå in och säga: “Det här är bra men kolla här. Hur många returer har du där? Där går pucken i stolpen och det är skott från blå, var är du? Har du checkat pucken, har du läst av var skytten är?” Då kanske det är tur att vi vinner med 4-1. 

– Såna matcher kan du ha ibland men sånt kan inte upprepas över tid när vi möter topplagen, då kommer de här puckarna att smälla. Det är att ge och ta hela tiden och det där är en balansgång. Efter ett sånt samtal får du fånga upp dem igen, så att du har en glad och positiv träning dagen efter.

Trots jobbets utmaningar har Calle Brattenberger blivit kvar i SSK i tio år, varav nio år som målvaktstränare. Det som har hållit honom kvar, enligt honom själv, är en målmedvetenhet och kärlek till sporten.

– Det är så kul att jobba med individer och framförallt just här i Södertälje så har jag ett mål. Att gå upp i SHL. Det är min största önskan. Jag älskar att även få jobba på sommaren med hockeyskolorna, att få vara med i svensk hockey och ge unga grabbar och tjejer chansen att hålla på med den här idrotten som en annan har fått chansen att göra, det är helt fantastiskt.

– Och sen att få hålla på med professionell ishockey, det är få förunnat och underbart kul.

“Bratten” poängterar dock att det inte är allt för glamoröst att vara spelare eller ledare i HockeyAllsvenskan, jämfört med SHL och NHL. 

– Vi har inga superlöner men vi har det bra för att hålla på med ishockey och jag är jättenöjd med det. Samtidigt ska man veta att det är många resor, sena nätter. Vi är hemma fyra, fem på morgonen och vissa har barn som går upp nästan när du kommer hem och sen ska du till hallen. 

– Det är mycket resor under en säsong. Under nio, tio månader så är det ganska hårt. Och där är det yttre faktorer som kommer även till oss. Alla vill prestera och det blir påtryckningar utifrån men även inom teamet. Det är ganska belastande också.

Senast Calle Brattenberger förlängde skrev han på ett treårskontrakt. Det har pågått en diskussion kring SSK ifall klubben väljer att anställa personer på ledande positioner för att de har en tidigare koppling till föreningen. Han själv hoppas och tror dock att han gjort sig förtjänt av att få vara kvar under en så lång tid.

– Jag vill inte att de skriver treårskontrakt med mig bara för att jag har varit här, utan att de gör det för att de tycker att jag gör nytta i föreningen och att jag har gjort samt gör ett bra jobb. Och så tror jag att det är. Hade jag inte gjort något bra hade jag nog rykt.

– Jag hoppas att jag har gjort något bra. Även när det har blåst mycket så har jag försökt att fokusera på mitt. I början var jag mer insatt i vad alla tycker och tänker. 

“Bratten” poängterar även att han är mån om vad supportrarna tycker om hans och målvakternas insatser.

– Många hör av sig och ställer frågor. Jag tycker det är viktigt. Ni (supportrarna) är här för oss och vi är här för er på något sätt. Att jag får besvara ett par frågor om vad en supporter tycker om en match eller varför målvakten gör på ett visst sätt, det gör mig absolut ingenting.

– Även när det har stormat har jag gått in och gjort mina grejer och försökt få mina målvakter att “peaka” och vara som bäst på slutet av säsongen. För det är det som är målet.

En av hans målvakter, Oliver Håkansson, tycker i alla fall att Calle Brattenberger har gjort ett bra jobb som tränare under hans första säsong i SSK.

– Jag gillar “Bratten” som fan. Han är jäkligt glad, positiv och vill utgå från individen i sin målvaktsträning. Vi jobbar mycket på smådetaljer. Jag har min spelidé och den försöker vi trimma på så gott det går med finjusteringar, säger Oliver Håkansson.

Något ni har justerat lite extra ditt första år i SSK?

– Egentligen från start har vi jobbat extremt mycket på skridskoåkning och fotarbete, det var något jag sade till “Bratten” direkt och vi kom överens om det tidigt. Vi behövde jobba upp det för att hinna med det snabbare spelet som blir i dagens hockey.

Även den tuffa balansgången som “Bratten” nämner kring att ge feedback är något Oliver Håkansson lyfter fram hos sin målvaktstränare.

– Alla är unika och behöver feedback på sitt sätt men jag tycker “Bratten” är bra på det. Nu har vi jobbat ihop i ett år och vi lär oss av varandra. Han vet att jag som person gillar att ta emot kritik och konstruktiv feedback, säger Oliver Håkansson och fortsätter:

– Samtidigt när det är tävling kan jag bli tjurig och då har han lärt sig att det är bättre att ta det där efter en stund när jag lugnat ner mig. Såna detaljer har han bra koll på om jag utgår från mig själv som exempel.

Som målvaktstränare menar Calle Brattenberger att han bygger upp väldigt mycket kemi med sina målvakter och det är med värme han tänker tillbaka på de han har jobbat med.

– Det är så roliga karaktärer allihopa. Det finns ingen av dem som jag tänker att: “Den där idioten vill jag aldrig mer se.”

NHL-målvakten Filip Gustavsson spelade i SSK på lån i 19 matcher under pandemin. “Bratten” har ett minne från en match där Filip Gustavsson skulle spela borta mot MoDo. Efter genomgång så var SSKs målvaktstränare på väg upp till pressläktaren innan han stöter på sin målvakt.

– Jag är halvt stressad och på språng med datorn och så kommer Filip och bara: “Du vad fan, jag har en fråga till dig.” Jag blir ställd och undrar vad fan det är nu. Då säger han bara: “Naglarna. Varför växer de snabbare på fingrarna än på tårna?”

– Jag tänkte att han måste fan driva med mig, vi möter serieledarna och han står och pratar om naglar. Då tänkte jag att det är något roligt med det som han ska förklara och säger att jag inte har någon aning och frågar vad svaret är?

– Då säger han: “Nej, jag vet inte. Jag ställde frågan till dig om du visste. Kan det vara att det är mer D-vitamin från solen?” Och då tänkte jag bara att det var ridå rakt ner, släck lampan när du går hem (skratt). Han var en rolig karaktär. Jag kommer ihåg att vi korrigerade hans position i målet. Kul att få vara med på en resa till en så bra målvakt.

Även Nikita Tolopilo kommer upp i Calle Brattenbergers minnesbank när han tänker tillbaka på anekdoter. Han minns tillbaka på match 6 mot Troja/Ljungby 2022. En bäst av sju serie om att hålla sig kvar i HockeyAllsvenskan och SSK hade chansen att avgöra. Matchen gick till förlängning.

– Vi gör mål. Ett höstlöv som går in och vi avgör. Jag faller ner på knä. Det var en sån lättnad i hela kroppen, jag tror inte att det är sant. Och då hör jag domaren blåsa i pipan flera gånger och jag tänkte bara vad fan, är det någon jävla offside?

– Nej, det är Mr. Tolopilo som åker förbi Trojas bås och säger: “Have fun in division 1” och det blir tumult där ute (skratt). Han var rolig.

Inför kommande säsong är tanken att Oliver Håkansson, 23, ska ta steget till att bli förstemålvakt. SSK har som andremålvakt värvat in Love Härenstam, 18, från Skellefteå som rankas som en av Sveriges största målvaktstalanger och väntas bli tingad i NHL-draften senare i sommar.

– Det kommer vara jättekul och intressant. En helt annan bild mot vad det varit innan. Nu har vi unga och lovande målvakter. Håkansson har ändå en del rutin och är en fantastiskt duktig målvakt. 

– Love är en ung, lovande målvakt. Det är så otroligt viktigt att alla förstår att du kan vara en jättetalang men att det är viktigt för hans del att komma in med lugn och ro. Han kanske inte ska vara förstemålvakt i år utan växa in i rollen. Det kommer vara olika jobb, han är en duktig hockeymålvakt men han kommer behöva chippa in.

Just med Love Härenstam vill “Bratten” trycka extra mycket på vikten av tålamod.

– De som blir de bästa målvakterna, det är de som vill det här mest. De som tränar mest och kör mest varje dag, det är de som blir bäst. Talangen har du i din ungdomstid, det kan du ha. På den här nivån måste du köra stenhårt varje dag och lära dig att hantera yttre faktorer. 

– I hans fall är det agenter, landslag, scouter och draft. Han har mycket som kastas till honom. Han måste få ha en skyddad glasbubbla. Det kommer att bli ett jobb i jobbet att stötta honom. Hans karriär kommer att gå upp och ner. Så måste det gå för att du ska kunna lyfta dig hela tiden. En karriär kan aldrig gå spikrakt upp.

För Oliver Håkansson väntar ett nytt ansvar som tilltänkt förstemålvakt. Även om SSK är nöjda med vad han presterat så är Calle Brattenberger inne på att det är en ny utmaning som väntar för honom. Oliver Håkanssons skada mitt under säsongen satte käppar i hjulet för den utvecklingsplan som SSK hade.

– Jag ska inte säga att det är ett oprövat kort, vi vet vad vi får men det är en skillnad att stå 15-25 matcher kontra 45 plus ett slutspel. Vår plan var att vi skulle bygga Håkansson på tillväxt så att han kunde ta över i år. Att han då gick in och skadade sig, det var inte med i vår planering. 

– De matcherna han spelade gjorde han väldigt bra. Hans resa börjar här och nu med Niclas Bergfors (fystränare, SSK). Träna stenhårt, öka sin kondition och styrka. För det är där du ska klara av att orka spela de här matcherna. Ser jag på Håkansson av tiden vi har kört nu så ser jag en större och starkare Håkansson. Jag tror han är fullt medveten om vad som krävs.

Det är även en bild Oliver Håkansson själv delar och han poängterar att fokuset ligger här och nu på fysträningen.

– Inget är gratis, jag försöker leva så mycket i nuet som möjligt. Det är klart att det är kul att det är tänkt att jag ska få en större roll men det är två månader kvar till vi går på is, säger Oliver Håkansson och fortsätter:

– Mina tankar just nu är att bygga så bra förutsättningar för mig själv som möjligt med träningen utanför isen och att bygga upp kroppen för att spela så många matcher som möjligt.

Överlag ser “Bratten” fram emot att arbeta med ett så pass ungt målvaktspar.

– Det kommer vara en intressant resa. Jag tror det är viktigt att vi har tålamod med målvakterna. Vi måste ge support till våra målvakter och finnas där. Vi kan inte släppa till så mycket frilägen som vi har gjort åren innan, vi behöver tajta till oss. Så att vi ger dem de bästa förutsättningarna. För här kan vi sitta på två potentiella toppmålvakter i svensk hockey.

– Det gäller även för dem att göra jobbet varje dag. Jag är bara ett verktyg i deras karriär, så jag kan inte gå in och trolla. De måste varje dag chippa in och köra hårt och vara beredd på när dipparna kommer, då ska jag vara med och lyfta upp. De får vara beredda på det.

Det har gått några månader sedan säsongen tog slut i semifinalen när SSK föll i förlängningen mot Djurgården i en avgörande match. Det är något som suttit hårt för målvaktstränaren.

– Jag säger så här: Hade vi haft två, tre anfall till mot Djurgårn, då hade vi gått upp i SHL. Då hade vi satt den pucken i förlängningen och sen hade vi tagit AIK. Jag är 110% säker på det. Det har suttit ganska hårt i mig faktiskt, säger Calle Brattenberger och fortsätter:

– Om någon hade sagt innan: Match 7 och förlängning mot Djurgårn. Då hade jag chippat in på det. Vilken jävla upplevelse med ett fullsatt Hovet och Scaniarinken. Men när man väl är där och bara känner: “Fan, ni är inte bättre än oss.” Den känslan har fan naggat fast ganska kraftigt. Jag kunde knappt se finalspelet för jag tänkte att det där skulle vara vi.

Nu väntar en ny säsong där målet är att konkurrera om en plats i SHL.

– Jag känner att det ska bli kul. Vi har många av grabbarna kvar. Vi har en fantastisk revanschlust. Vi vet att vi kan ta oss dit och vi vet vad som krävs.

– Jag längtar bara till att vi går på is, nu när man fått den här återhämtningen och laddat om. Framförallt med det här laget som vi ser ut att få. Det tycker jag ser otroligt intressant ut. Bra karaktärer rakt igenom. Fantastiska grabbar. Jag är faktiskt laddad, avslutar Calle Brattenberger.