"Många av oss möts av oss av förolämpningar, misstro och ibland ren fientlighet – bara för att vi har ett annat ursprung.", skriver skribenten.

Som anställd inom äldreomsorgen vill jag anonymt lyfta en fråga som sällan diskuteras öppet – diskriminering, rasistiska uttryck och ibland även våld riktat mot vårdpersonal. Det sker bakom stängda dörrar, i tysthet, under våra arbetspass. Det är en verklighet som vi som arbetar med äldre möter oftare än vad många tror.

"Vi bär ett stort ansvar, inte bara för de äldre"

Vi är där varje dag – för att hjälpa, stötta och ge omsorg med både hjärta och professionalism. Vårt arbete är inte bara att hjälpa till med omvårdnad, hygien och medicinering. Vi ger också psykiskt stöd, trygghet och närvaro för människor i livets slutskede. Vi är kontaktpersoner, tröstare och ibland den enda rösten en äldre person hör under dagen.

Viktigt att förstå är att mer än 70% av oss är legitimerad personal – undersköterskor, sjuksköterskor och annan vårdpersonal med både utbildning och yrkeserfarenhet. Vi bär ett stort ansvar, inte bara för de äldre, utan även för att skapa trygghet för deras anhöriga.

Trots detta möts många av oss av förolämpningar, misstro och ibland ren fientlighet – bara för att vi har ett annat ursprung, ett annat namn, ett annat utseende. Det är inte bara smärtsamt, det är orättvist och nedvärderande. Vi kämpar varje dag för att möta varje individ med respekt, oavsett hur vi själva blir behandlade.

"Det är dags att vi som samhälle ser vårdpersonalens insatser ur en ny vinkel"

Vi vill därför be samhället att stanna upp och tänka efter. Vad händer bakom dörrarna till våra äldreboenden? Hur mår personalen som varje dag arbetar för att ge våra äldre ett värdigt liv? Det är dags att vi som samhälle ser vårdpersonalens insatser ur en ny vinkel – med förståelse, uppskattning och framför allt respekt.

Ingen ska behöva tåla rasism eller våld på sin arbetsplats – inte minst de som varje dag bär andra människor genom vardagen.

/En stolt men trött vårdarbetare