"Det behövs en långsiktig lösning. Regler kring arbetstillstånd, studiemöjligheter, uppehållstillstånd och familjeanknytning bör fungera som vägar in – inte hinder.", skriver Daniel Eilert, Noel Munigala, Jonathan Jacks, Jacob Arbenius, Erik Grenner och Kerstin Svinhufvud från MUF

Sedan 2022 har tusentals ukrainare sökt skydd i Sverige. Många av dem har snabbt blivit en del av samhället – de arbetar, betalar skatt, har barn i skolan och bygger nya liv här. Ändå lever de i en osäkerhet som inte längre är rimlig. Det handlar inte om tillfälligt skydd längre – det handlar om människor som har rotat sig i Sverige.

Trots detta saknas tydliga vägar framåt. En tredjedel av de ukrainska flyktingarna har redan lämnat Sverige, ofta inte för att de ville, utan för att de kände sig tvungna. Svårigheter att få arbetstillstånd, ovisshet om framtiden och krångliga regelverk gör det svårt att stanna. Till skillnad från länder som Tyskland och Tjeckien kräver Sverige att människor återvänder till ett krigsdrabbat Ukraina för att kunna ansöka om arbetstillstånd. Det är både orimligt och otryggt.

"Riskerar att slösa bort den värdefulla kompetens som Sverige faktiskt behöver"

Utan tillgång till etableringsprogrammet har ändå 66 procent av Ukrainarna redan någon form av sysselsättning. Nästan hälften har lärt sig svenska på egen hand. Det visar på stark vilja att bidra och integreras. Samtidigt är många högutbildade lärare, läkare, ingenjörer som inte kan komplettera sina utbildningar på grund av brist på CSN och studiestöd. Det riskerar att slösa bort den värdefulla kompetens som Sverige faktiskt behöver.

Barnen har kanske kommit längst. De går i skolan, har svenska vänner och pratar
språket. I vissa fall bättre än sitt modersmål. Ändå lever även de i ett limbo, osäkra på framtiden. Det är inte rätt att barn som redan blivit en del av det svenska samhället ska behöva återvända till ockuperade eller sönderbombade områden, bara för att deras familjer inte har rätt att stanna. Inget barn behöver leva med den oron.

Det behövs en långsiktig lösning. Regler kring arbetstillstånd, studiemöjligheter,
uppehållstillstånd och familjeanknytning bör fungera som vägar in – inte hinder. Att människor som arbetar, betalar skatt, lär sig svenska och har sina barn i svensk skola inte får bygga en trygg framtid här är inte bara orättvist, det är kortsiktigt.

"Det är inte rimligt att skicka tillbaka folk till ockuperade eller sönderbombade städer på grund av byråkrati."

Samtidigt finns ett växande missnöje över hur systemet behandlar människor. Det är orimligt att en person som arbetar, integrerar sig och skapar trygghet för sina barn inte får ansöka om medborgarskap, medan individer dömda för grova brott kan få svenskt medborgarskap från fängelset. Massflyktsdirektivet har placerat många i ett limbo, trots att de redan är en aktiv del av samhället.

Sverige behöver börja värdera dem som bygger upp – inte dem som bryter ner. Det är dags att sluta belöna passivitet eller kriminalitet – och istället satsa på dem som varje dag visar att de vill vara här, bidra och stanna. Därför borde regeringen se över hur massflyktsdirektivet används i Sverige.

Just nu riskerar människor som jobbar, pluggar och är en del av samhället att tvingas lämna, inte för att de gjort något fel, utan på grund av krånglig byråkrati. Vi borde göra som Tjeckien och Tyskland, och låta de som redan är en del av vårt samhälle få möjlighet att stanna. Det är inte rimligt att skicka tillbaka folk till ockuperade eller sönderbombade städer på grund av byråkrati.

Daniel Eilert,
Ordförande MUF Södertälje och Nykvarn.
Noel Munigala,
Styrelseledamot Moderaterna Södertälje.
Jonathan Jacks,
Ordförande MUF Botkyrka och Salem.
Jacob Arbenius,
Vice Ordförande MUF Haninge.
Erik Grenner,
Ordförande MUF Tyresö.
Kerstin Svinhufvud,
Ordförande MUF Nynäshamn.