"Tre miljoner kronor senare står vi där med facit i hand – ett politiskt experiment som aldrig borde ha genomförts. Några planteringar rikare, men erfarenhetsmässigt betydligt fattigare.", skriver Kristdemokraternas Anna Syrjänen, Robert Halef och Sara Yonadam.

"Tack och förlåt" – Alexander Rosenberg (M) strikes again. Han drev igenom dubbdäcksförbudet över Mälarbron, trots massivt motstånd från både oppositionen och Södertäljeborna.

Men det stannade inte där.

Beslutet att enkelrikta Nygatan blev symbolen för en politik där vilja gick före verklighet. Varningssignalerna fanns från start. Över 70 lokala företag slog larm om minskade kundflöden. Invånare ifrågasatte logiken. Invändningar lyftes i tekniska nämnden. Ändå valde Alexander Rosenberg att gå vidare.

Resultatet blev precis det många varnade för.

Försämrad tillgänglighet. Förvirring i trafiken. Otydlig skyltning. Pressad handel. Och till slut ett dyrt tillbakadragande. Tre miljoner kronor senare står vi där med facit i hand – ett politiskt experiment som aldrig borde ha genomförts. Några planteringar rikare, men erfarenhetsmässigt betydligt fattigare.

"Varför lyssnade man inte från början?"

Majoriteten försöker nu beskriva processen som ett exempel på att “testa, lyssna och förbättra”. Det är en efterhandskonstruktion. För frågan är enkel: varför lyssnade man inte från början?

Beslutet drevs dessutom igenom utan tydliga mål för hur åtgärden skulle följas upp. Vilka indikatorer skulle avgöra om förändringen fungerade? Den frågan ställdes upprepade gånger i tekniska nämnden – utan svar. Hur kan man fatta beslut utan att veta hur de ska utvärderas?

Det kan man bara göra när beslutet från början handlar mer om politik än om resultat.

Det här är problemet när politiken drivs i fel riktning. När samarbeten gör att idéer inte prövas tillräckligt hårt. När invändningar avfärdas i stället för att tas på allvar. Då blir "tack och förlåt" inte ett undantag, utan ett mönster.

"Vi har inte råd med fler dyra experiment"

Den här typen av ryckig politik kostar mer än pengar. Den urholkar förtroendet för politiken och stärker bilden av att beslut fattas långt från människors verklighet.

Alexander Rosenberg har driv. Det är uppenbart. Men driv utan broms leder sällan rätt. Politik kräver inte bara tempo – utan också omdöme, förankring och förmågan att avstå när något inte håller.

Nygatan är ett tydligt exempel på vad som händer när den balansen saknas.

Södertälje behöver framåt ett ledarskap som både vågar och väger. Där bra idéer får kraft, men där dåliga stoppas i tid. Där beslut inte bara drivs igenom, utan också håller över tid.

För vi har inte råd med fler dyra experiment.

Och vi har definitivt inte råd med ännu ett "tack och förlåt".

Anna Syrjänen (KD),
gruppledare
Robert Halef (KD),
ordförande KD Södertälje
Sara Yonadam (KD),
ledamot tekniska nämnden